|
Prinsarna var en liten men entusiastisk skara som i början bestod av Bertil, Arne, Frank, Rune, Severin, och Staffan. Det hela började på allvar när Severin Karlsson gick ur tiden, detta skedde tyvärr under det år han var regerande Prins 1989 -1990.
Vi hade tidigare pratat om att försöka skaffa medel till att försköna och öka trevnaden i Grebbestads samhälle. Och därför bildade vi Prinsfonden till minne av Severin Karlsson med både Pg och Bg. Idéen med att framhålla lokala konstnärer dök upp och Baengt Dimming kontaktades. Prins Rune åkte ut till Gullbringa och frågade om Baengt kunde tänka sig att göra en akvarellmålning, ett kollage över Grebbestads sevärdheter som vi Prinsar sedan kunde mångfaldiga och sälja. Detta tyckte han var ett utmärkt förslag och Prins Rune köpte alstret för egna pengar och mångfaldigade målningen genom att litografiskt trycka 500 st. Kostnaden för det arbetet var i stort sett redan i hamn, genom att välvilliga Grebbestadsbor sponsrat projektet och som tack för detta, erhöll de det första litografiska tryck som Prinsarna gav ut, resterande tryck lottades ut eller såldes. Pengarna började rulla in och på den vägen är det - Prinstavlor, etablerade lokala konstnärer, en tavla för varje år samt val av en Prins. Nittioettan, Bengt Karlsson förstärkte laget och även möteskulturen, det var välkommet!
Nu när vi hade skrapat ihop en liten kassa, började vi fundera på vad vi skulle göra för projekt. Staffan föreslog att vi kunde ge ut dikter av Grebbestads egen skald, Ebba Lindqvist. Resultatet blev djupblästrade granithällar som nu finns till beskådande vid Tärnegårdens parkområde, en liten oas! Detta kunde genomföras tillsammans med Tanums kommun som stod för markarbeten och vi Prinsar, tillsammans med Georg och Jan Karlsson Sannäs stenhuggeri, ordnade med berghällarna. Det var nämligen så att Prins Rune hade varit ute och jagat hare på Kuseröd västra tillsammans med Nils Friberg och sett att naturen hade tillverkat några hällar som skulle passa utmärkt för ändamålet. Vatten, is och frost kan göra underverk!
Återigen ställde de som hade resurserna upp, Kjell-Åke Ferm med lastbil och Tommy Sandin med sin kran. Under arbetes gång kom en man cyklande upp till oss, det var Åke Carlström, Grönemads starke man, som undrade om vi skulle forsla bort halva Grönemad? "Detta får ni inte göra!" Men efter en viss övertalning kom vi fram till att ändamålet helgar medlen och så kunde hällarna forslas ut till Sannäs stenhuggeri, där dom bearbetades och färdigställdes.
Dessutom gjordes ett avtryck av Ebba Lindqvist i profil. Staffan hämtade bronsgjutningen som konstnär Per Agèlii i Göteborg färdigställt och forslade denna dyrgrip ut till Sannäs stenhuggeri, där den monterades på en natursten och nu finns att beskådas på platsen. Stort tack till Georg och Jan för er välvilja att hålla nere kostnaderna och all den hjälp som vi fått. Ebba Lindqvist plats invigdes 1996.
I samma veva eller något tidigare hade Bertil uppmärksammat att Stockholms stad refuserat konstnären Willy Gordons trearmade staty av Evert Taube. Kan detta vara något för oss? Vi tar kontakt med Willy och frågar om han är intresserad av att färdigställa originalet till Grebbestad och till ett rimlig kostnad. Rune fick uppdraget att forska i detta och vid förfrågan blev Willy lyrisk, det var ju det han avsåg med statyn. Han berättade att när han satt tillsammans med Evert Taube på Gyllene Freden, som vid det tillfället deklamerade och spelade luta, fick jag idéen att göra en staty av honom, och för kunna åskådliggöra detta behövs tre armar! Det resulterade i ett samarbetet med Willy under två års tid och alstret kan nu beskådas på gamla torget i Grebbestad. Tre resor till Stockholm och en påbackad vägskylt, men ändå med humöret på topp. Återigen visade Grebbestadsborna sin välvillighet genom att köpa sponsorbevis som gjorde att projektet kunde ros i hamn och tillsammans med ett räntefritt banklån i Sparbanken Tanum genomfördes projektet. Till sponsorerna utlovades att deras namn skulle inramas och synas i anknytning till statyn. Göran och Rune kollade på en natursten som låg intill vattenbrynet på Bastholmen. Vi tyckte att stenen skulle passa för ändamålet och kontakt togs med markägarna, som gav sitt medgivande genom Ingvald Olsson, Krossekärr. Hamn och Sjö plockade upp stenen och fraktade den till Ångbåtsbryggan, för vidare resa till Sannäs Stenhuggeri. Nu blev det problem, det gick inte att blästra in alla sponsornamn på stenen, för det fanns inte utrymme nog. Jan Karlsson löste detta, han kontaktade stenkonstnär och gjutare Johannes Leutscher som åtog sig att gjuta en bronsplatta med alla namn. Johannes ritade upp förslag och tillsammans formades plattans utseende, när alla var nöjda kunde gjutningen genomföras. Men det visade sig att det inte var så lätt, gjutningen fick göras om tre gånger innan Johannes var nöjd och alla bokstäver var med. Sannäs stenhuggeri blästrade ut plattans form på stenen, där den sedan limmades fast. Sockeln till statyn ordnade Georg och Jan i ”äkta” Bohusgranit.
När Kommunen och Prinsarna kommit överens om platsen och efter många överläggningar, kom monumentet på plats. Vid placeringen var Willy samt makan Mona med och övervakade att läget blev så bra som möjligt. Detta var det sista arbete som Willy Gordon hann färdigställa. Statyn invigdes den tredje augusti tvåtusentvå. Vid invigningen var konstnären Willy Gordon med maka och dotter närvarande, samt flera trubadurer och andra dignitärer, dessutom var det en stor och intresserad publik. Samma kväll arrangerade vi en Taubekonsert i Grebbestads kyrka, och den blev välbesökt och inbringade många sköna slantar till Prinsfonden. Varje år återkommer konserten och på den vägen är det.
Vid pennan
RAN
|
